Förskolan i Framkant

Nedan kan du läsa min artikel om vikten av en nytänkande förskola. Du kan även ladda ned dokumentet!

Introduktion

Rosa eller blått, bilar eller dockor, pojkar eller flickor. Det börjar låta som en gammal dikotomi. Kampen för jämställdhet har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren och mycket har uppnåtts tack vare det. Kvinnor och flickor börjar betraktas som kompetenta individer i många länder idag och män och pojkar börjar våga ifrågasätta den traditionella maskuliniteten. Men kampen för jämställdhet är bara en del. Det finns fler faktorer som orsakar diskriminering och som begränsar utveckling och social framgång, såsom ålder, trosuppfattning, sexuell läggning eller sexuellt uttryck, etnicitet, funktionsvariation eller ekonomisk bakgrund. Begränsningar som styrde våra liv under 1900-talet kan inte gälla på 2000-talet. Samhället och i synnerhet samhälleliga institutioner inom utbildning och vård måste identifiera och ifrågasätta traditionella normer som strukturerar sin egen praktik och hitta nya alternativ för den nya tiden vi lever i.

I den här uppsatsen kommer jag att fokusera på förskolan som institution och dess ansvar som föregångare inom jämställdhets- och jämlikhetskampen. Förskolan ska utbilda barn men även familjer samt fortbilda förskolans personal i demokratiska principer i praktiken (Skolverket, 2018). Förskolans arbete slutar inte med den pedagogiska verksamheten, förskolan är en institution som har en social sammanhängande funktion. Familjer från olika trosuppfattningar och olika kulturer, familjer med olika strukturer och olika sociala bakgrunder träffas varje dag och sitter tillsammans på möten, deras barn leker tillsammans och bygger relationer med varandra. Vi skulle kunna säga att förskolan är en av samhällets mötesplatser där alla familjer måste kunna mötas på samma plan. Förskolan är också en institution som styrs av politiska, ekonomiska och pedagogiska krafter och som måste möta samhällets behov och förväntningar.

Ur min synvinkel, normkritik, går demokrati och barnens rättigheter ihop och arbetar hand i hand för barnens sociala och individuella utveckling samt för kollektiv social framgång. Med denna uppsats vill jag reflektera över begreppet normkritik och jämföra det med styrdokumentens riktlinjer. Kan normkritisk pedagogik vara verktyget för att genomföra värdegrundsarbetet som förskolan är skyldig att göra? För att göra det ska jag börja med en analys av styrdokumentens riktlinjer inom dessa ämnen. Sedan ska jag peka på vad normkritisk pedagogik innebär och lyfta fram några aspekter som kan vara viktiga att tänka på i den normkritiska praktiken. Slutligen ska jag presentera mina slutsatser samt ge förslag för ytterligare forskning.

Styrdokumenten och mänskliga rättigheter

Efter andravärldskriget utformades utbildningspolitiken, tillsammans med välfärdsstaten, för att uppfostra barn och elever till ett samhälle med demokratiska medborgare (Arnesen & Lundahl, 2006). Tanken var att skapa en utbildningsstruktur som skulle integrera alla barn och elever för att motverka ojämlika sociala levnadssituationer eller diskriminering. Välfärdspolitiken hade inte bara med ekonomi att göra, det handlade om en statlig makrostruktur som syftade till att bygga upp en mer demokratisk framtid ifrån olika fronter. Den svenska utbildningspolitiken underströk medborgarskap och integration inom utbildning, och skolorna skulle sträva efter jämlikhet och demokrati samt sudda bort de sociala gränserna mellan eleverna (Arnesen & Lundahl, 2006).

Demokrati är fortfarande grunden inom utbildning i Norden. Svenska läroplaner i olika utbildningsnivåer och skollagen poängterar plikten att utbilda barn och elever både med demokratiska metoder och i demokratiska metoder (Skolverket, 2018). Demokratin sätter grunden till en arbetskultur som synliggörs i arbetssättet inom skolan och förskolan och som kommer till liv i vardagskonversationer på alla nivåer mellan barn och vuxna, barn emellan eller vuxna emellan. Detta arbetssätt bidrar till att barn konstruerar kunskap om de demokratiska principerna utifrån sin egen praktik tillsammans med andra aktörer i skolan eller förskolan.

Läroplanen för förskolan 18 (Lpfö18) och Skollagen (2010:800) delar samma text när det gäller demokrati, handledning av mänskliga rättigheter och diskriminering eller kränkande behandling som grundas i Barnkonventionen som skrevs under 1989. Skollagen nämner även Diskrimineringslagen (2008:567) för att lyfta de sju diskrimineringsgrunderna som det svenska samhället, och i synnerhet samhällets institutioner, aktivt ska motverka:

6 § Sådan verksamhet som avses i 2-5 §§ [olika utbildningsformer, bland vilka förskolan ingår] ska utformas med respekt för barnets rättigheter och i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Den ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Var och en som verkar inom sådan verksamhet ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov samt utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

8 § Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

I diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser som har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lag (2014:960). (2010:800)

Demokrati nämns nio gånger i Lpfö18 både i förskolans värdegrund och uppdrag samt i mål och riktlinjer. Den poängterar flera av idéerna som har lyfts fram hittills, som till exempel att demokratiska former ska lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för aktivt deltagande i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig (Skolverket, 2018).

Styrdokumenten som ger den vardagliga verksamheten form är ett krav som alla förskolor måste följa. Det handlar inte om förslag som varje förskola kan välja att sätta i praktik på olika nivåer. Utbildning inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform oavsett var i landet den anordnas (Skollagen 2010:800). För att förskolan ska fungera som demokratiska mikrosamhällen och verkligen följa styrdokumentens riktlinjer är det avgörande att de institutioner som styr utbildningssystemet och som utbildar lärarna stödjer lärarna i denna uppgift (Thornberg & Elvstrand, 2012). Trots att de demokratiska principerna har utformat utbildningspolitiken de senaste sjuttio åren, är konflikten mellan en traditionell syn och en demokratisk eller progressiv syn på disciplin fortfarande aktuell (Thornberg & Elvstrand, 2012). Det demokratiska utbildningsperspektivet har en stor påverkan på pedagogsyn, barnsyn och kunskapssyn. Ofta behöver pedagoger ta ett steg tillbaka och våga släppa den traditionella pedagogiska kontrollen för att uppmuntra barns bemyndiganden. Barn och elever har kompetens att hantera, reflektera över och argumentera om vardagliga situationer. Slutligen påverkas också synen på kunskap av det demokratiska utbildningsperspektivet. Kunskapen finns inte hos pedagogerna och är inte överförbar. Kunskap konstrueras tillsammans, genom handledningar som sker under den pedagogiska praktiken. Demokrati är då paraplyet ovanpå de interaktioner som tar plats i skolan och förskolan (Thornberg & Elvstrand, 2012).

Vad är normkritisk pedagogik och var innebär det?

Förskolan är en av samhällets sociala och kulturella mötesplatser. Normer och hierarkiska strukturer återskapas i förskolan och utformar samhällets värdegrund. Lpfö18 (Skolverket, 2018) hänvisar till att förskolan har ett ansvar att motverka könsmönster och med detta menas att förskolan även är en arena där nya normer och sociala strukturer kan skapas. Denna skyldighet ger förskolan ansvaret att bidra till samhällets utveckling och framgång – tillsammans med övriga utbildningsformer.

Enligt Bromseth (2010) skapas heteronormen i förskolan i förhållande till olika praktiker och värderingar som fyller den vardagliga verksamheten. Hen menar att interaktioner och undervisning i förskolan skapar framtidsberättelser som utformar barnens uppfattningar om vilka de förväntas vara. Ett tydligt exempel är litteraturen, som ofta visar bara en del av verkligheten. Barnböcker och traditionell litteratur visar ofta bara en sorts familj, med bara vissa medlemmar, och bara en sorts livsstil. Sagorna visar ofta bara en sorts kärlek och en sorts ekonomisk bakgrund, bland annat. De som lever andra liv, har andra kärleksrelationer, bygger andra slags familjer eller kommer från andra ekonomiska bakgrunder brukar inte synas i berättelser om framtiden, åtminstone inte på ett oproblematiskt sätt. Direkt kopplad till heteronormativiteteten är homotoleransen: samma samhälle som ser heterolivet som det enda och det naturliga, lyfter fram icke-heterosexualiteten som något problematiskt och i behov av samhällets tolerans, och med detta upprätthålls gränsen mellan normalt och avvikande (Johansson, Lindgren, & Hellman, 2013).

Förhållningssättet hos alla som verkar inom förskolan, pedagogens bemötande av barnen och familjerna eller ordvalen när vi pratar med barnen och med varandra påverkar barnens förståelse för dessa normer och bidrar till normernas återskapande. Förskolan som social och kulturell institution har en privilegierad maktposition med förmågan att utmana bestående maktstrukturer som en del av den förändringsstrategi som Lpfö18 och Skollagen pekar på.

Under de senaste 30 åren har den geopolitiska kontexten förändrats fort och den ökade migrationen samt världens internationalisering har skapat nya förutsättningar för samlevnad. Statistiska centralbyrån påstod 2013 att vart femte barn i Sverige hade utländsk bakgrund. Med detta menade de att barnet antingen var fött utomlands eller i Sverige av två utlandsfödda föräldrar (Raneke, 2013). Över 76 miljoner internationella invandrare bor i Europa och en stor del av dem har sitt ursprung i andra europeiska länder, på grund av den fria rörligheten inom EU-länderna (UNICEF, 2016). Till detta kan vi tillägga att mer än 1300 ensamkommande barn sökte asyl i Sverige bara under 2017 (Migrationsinfo.se, 2018).

Lpfö18 understryker också det svenska samhällets ökande internationalisering och menar att detta ställer höga krav på människors förmåga att leva med och förstå värderingar som har sin grund i en kulturell mångfald (Skolverket, 2018). De som verkar inom förskolan måste inte bara förstå den problematik som könsmaktstrukturer skapar och hur dessa påverkar barnens självbild, utan även att det finns andra faktorer som skapar maktasymmetrier baserade på kategorier såsom klass, yrke, ålder eller nationalitet. Att motverka traditionella normer går hand i hand med intersektionalitetsbegreppet som menar att samhälleliga maktasymmetrier är oupplösligt förbundna med varandra genom en dynamisk interaktion (Lykke, 2003). Förskolepersonalen är skyldiga att motverka diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, och intersektionalitetsbegreppet kan bli ett redskap för att förstå familjens och barnens villkor i det moderna samhället.

Hur genomförs normkritik i praktiken?

Förändring hos vuxna

För att prata om normkritik i praktiken måste jag nämnaGandhis välkända citat: ”Be the change you want to see in the world”. Det kanske låter väldigt filosofiskt eller abstrakt, men när det handlar om att arbeta normkritiskt, måste det första steget ske hos själva pedagogen. Att arbeta normkritiskt handlar inte om att ändra barnens beteende, utan förändringen måste ske hos de vuxna som jobbar i förskolan. Det som de vuxna säger och gör eller det de ger uppmärksamhet till påverkar barnen när de interagerar med andra människor och med miljön.

Det första pedagogen kan göra är att granska sitt eget ordval. Språket är en av våra viktigaste kommunikationskanaler och det vi hör och säger avspeglar verkligheten, och då verkligheten ofta är ojämställd, är det inte förvånande om språket också ger uttryck för en sådan världsbild (Milles, 2008). Det är därför viktigt att motverka sådant språkbruk som konserverar könsroller och i synnerhet sådant som osynliggör kvinnor (Bästa Språket , 2005). Denna förändringsstrategi som styrdokumenten dikterar kräver en ny berättelse, nya ord med nya nyanser som kan ha nya betydelser. Gamla språkmönster eller uppfattningar om skillnader mellan män och kvinnor lägger hinder i vägen för arbetet för ett jämställt arbetsliv och samhälle (Milles, 2008).

Förändring i miljön

Ett av de mest levande områdena i den pedagogiska miljön är bokhörnan. Böcker används ofta i förskolan, för att barnens ska kunna njuta av litteraturen och fördjupa sig inom olika teman, bland annat. Barnlitteraturen kan uppfattas som ett verktyg barnet kan spegla sig själv i samt som en möjlighet för barnet att öppna ett fönster mot en ny verklighet. Som tidigare nämnts har barnböcker har en stor påverkan på hur vi uppfattar oss själva och människors interaktioner. Trots att familjelivet har genomgått stora förändringar de senaste hundra åren, produceras fortfarande traditionella berättelser där homosexuella föräldrar ofta inte syns, med icke-vita karaktärer som beskrivs som exotiska eller där den heteronormativa vita medelklassfamiljen uppfattas som normen (Johansson, Lindgren, & Hellman, 2013). Det är avgörande att förskolor gör ett medvetet val av den litteratur som finns tillgänglig för barnen för att kunna erbjuda ett rikt urval av karaktärer, roller, familjekonstellationer, kärleks-och vänskapsrelationer, etniciteter, vanor, etc.

Planeringen och utformningen av dagsrutinerna och de olika pedagogiska områdena kan vara mer betydelsefulla än vad som ofta uppfattas eftersom det påverkar möjligheterna att bli till och ingå i olika nätverk inom barngruppen. Rum och platser kan inkludera eller exkludera barn, de kan tillåta eller inte tillåta vissa händelser och relationer. Den pedagogiska miljön och det pedagogiska tidsschemat kan skapa olika förutsättningar för hur lek, relationer och subjektivitet konstrueras. Det innebär att platserna och inte bara människorna blir delvis ansvariga för relationer, inkluderingar och exkluderingar. Materiella saker kan vara inkluderande och exkluderande och detta kan påverka hur vi skapar vår subjektivitet och interagerar med varandra (Hultman, 2011). Reggio Emilias perspektiv på lärande stöder också vikten av miljön i lärandet och subjektskapandet. Inom Reggio Emilia designar lärarna den pedagogiska miljön som en organism som syftar till att utbyta information med dem som interagerar i den. Lärarna inom Reggio Emilia ser en parallellism mellan interpersonella relationer (grundade i diskurser) och relationen mellan personer och material (också grundad i diskurser). Reggio Emilia-perspektivet hävdar att materialen och objekten alltid har talat till människor och att de samtalar genom att utbyta information i ett sensoriskt sofistikerat språk (Branzi, o.a., 2009).

Genusforskningen och förskoleforskningen har ofta intresserat sig för hur människor bemöter varandra och hur dessa möten bidrar till hur människor konstruerar och dekonstruerar sig genom diskurser. En skulle kunna ifrågasätta det här socialkonstruktionistiska perspektivet och istället lyfta fram vikten av det kontextuella och situationella subjektet eftersom individen inte är avskild från sin omgivning, utan ständigt blir till i relation till den (Hultman, 2011).

Samverkan med hemmet

Familjelivet ändrar successivt skepnad genom hela moderniteten. Det tar sig nya former, men bär samtidigt starka spår av historien och av samhälleliga omställningar (Johansson, Lindgren, & Hellman, 2013). Samhälle och individ går hand i hand. Samhälleliga omställningar innebär politiska omställningar samt omställningar i individernas liv och i de relationer individerna bygger. Familjer förändras och därmed även familjens förväntningar på förskolan. Förskolan, som samhällelig och kulturell mötesplats, måste ta emot sådana förändringar och integrera dem i sin struktur.

Samverkan mellan förskolan och hemmet är avgörande för att arbetet för jämställdheten och barnens rättigheter ska lyckas. Det pedagogiska arbetet gäller inte bara verksamheten med barnen, utan också ett pedagogiskt arbete med familjerna för att skapa förtroende för varandra och förstå varandras roller. Det är viktigt att visa en professionell profil och ha öppna kommunikationskanaler om förskolans utvecklingsarbete och styrdokumentens riktlinjer. Det är avgörande att familjerna förstår att arbetet för jämställdhet och normkritik inte är ett val som förskolan kan göra; det handlar inte om att vissa förskolor väljer att ha en normkritisk profil medan andra kan välja att fortsätta vara traditionella. Det pedagogiska arbetet med familjerna handlar om att få dem att förstå vikten av verksamhetens värdegrund och delta i förskolans utveckling om de så önskar.

Slutsats

I denna uppsats har jag gjort en jämförelse mellan det normkritiska perspektivet på det pedagogiska arbetet och styrdokumentens riktlinjer för förskolan. Syftet med jämförelsen var att argumentera för att normkritisk pedagogik är det enda verktyget för ett aktivt arbete med förskolans värdegrund. Vikten av demokratiska principer i styrdokumenten har analyserats, samt plikten att motverka diskriminering. Jag har även lyft fram traditioner och gamla mönster som är levande än idag och som vi är skyldiga att redovisa.

I Sverige stödjer styrdokumenten det normkritiska arbetet, men det är inte lika vanligt att andra länders utbildningspolitik pekar så tydlig på sådana frågor. Att ha politiken med sig på det en tror på är en stor fördel för arbetens genomförande.

Normkritiken syftar till att vara kritisk mot gamla normer samt synliggöra maktstrukturer och ojämlika dynamiker mellan människor för att kunna skapa nya strukturer som grundas på jämlikhet och mänskliga rättigheter. Det är ett multidimensionellt arbete och det är avgörande att alla inblandade dimensioner samarbetar för att kunna lyckas. Det är individer som bidrar till den samhälleliga utvecklingen genom demokratiska processer som samtidigt leder till politiska beslut. Utbildningspolitiken är en produkt av dessa beslut och har en avgörande roll, precis som förskolepedagogerna som måste genomföra arbetet i praktiken. Det är ett kretslopp som återkopplar och styr samhällets kollektiva framgång.

Förskolan måste ligga i framkanten tillsammans med andra samhälleliga institutioner och främja de demokratiska principerna. Samhällets ökande internationalisering, nya uppväxtvillkor och nya strukturer kräver nya tankesätt som kan frigöra oss från gamla mönster som begränsar vår egen utveckling och samhällets framgång. Ett normkritiskt arbete kan öppna nya dörrar för samhällelig utveckling och kollektiv framgång samt fortsätta etablera förskolans position i täten.

Förslag på ytterligare forskning

Det svenska samhället har kommit långt när det gäller demokratiska värderingar inom utbildning. Politiker, samhället och institutioner har samarbetat för att begrepp som demokrati och jämställdhet ska ha en stor vikt i styrdokumenten och det har haft en avgörande påverkan på pedagogiska praktiken.

Vägen till ett demokratiskt och jämställt samhälle är lång och vi kan aldrig tro att en har nått målet, men det viktiga är att ha påbörjat arbetet och att flera institutioner samarbetar med ett gemensamt syfte. Efter andra världskriget bestämdes i Sverige att en utbildning grundad i demokratiska värderingar skulle bidra till att skapa ett demokratiskt samhälle. Institutionerna erkände detta behov och genomförde reformer för att nå målet.

De senaste åren i Spanien har en feministisk rörelse väckts där kvinnor med olika bakgrund, åldrar, yrken och politiska åsikter demonstrerar tillsammans för att försvara sina rättigheter. Aktivister, pedagoger och några politiker hävdar att frön för att motverka traditionella könsmönster måste sättas inom utbildningsinstitutionerna.

Mitt förslag på ytterligare forskning är en jämförelse av värdegrundens plats i styrdokumenten och i praktiken i Spanien och i Sverige. Den skulle genomföras i följande steg:

Analys och jämförelse av värdegrunden i spanska och svenska styrdokument för förskolan. Finns det likheter? Vad finns det för skillnader? För att analysera detta skulle jag identifiera runt vilka begrepp värdegrunden i de spanska styrdokumenten bildas och jämföra det med begrepp som bildar värdegrunden i de svenska styrdokumenten, vilka har lyfts igenom hela denna uppgift.
Analys och jämförelse av praktiker inom svenska och spanska förskolor utifrån ett värdegrundsperspektiv. Analysen och jämförelserna skulle genomföras genom intervjuer av förskollärare i Spanien som har börjat jobba utifrån ett normkritiskt perspektiv samt av professorer inom lärarutbildning, för att kunna analysera hur mycket plats sådana aspekter inom lärarutbildning får. Dessa intervjuer skulle jämföras med intervjuer av svenska förskollärare eller rektorer med olika erfarenhetsgrad av det normkritiska arbetet.

Syftet med forskningen skulle vara att bygga broar mellan de olika länderna för att hitta likheter och skillnader och kunna påbörja ett djupare förändringsarbete därifrån.

Pedagogisk förnyelse går i vågor. I början av 1900-talet kände olika pedagoger i Europa att det var dags att förnya den gamla pedagogiska traditionen och testa nya metoder. Deras forskning och praktik ledde till ett mer mänskligt sätt att se på individen, ett synsätt som gjorde motstånd mot den traditionella skolmodellen. Exempel på detta kan vara Reggio Emilia-pedagogiken, eller pedagoger som Celestin Freinet i Frankrike, Maria Montessori i Italien och Rosa Sensat i Spanien. Olika pedagoger och pedagogiska aktivister i olika delar av Europa som var kritiska mot den traditionella skoltraditionen och som lyckades göra skillnad lokalt. Nu, hundra år senare kan vi se spår av deras påverkan inom skola och förskola som lever kvar inom dessa institutioner än idag (Andersson, 2001). Detta var 1900-talets pedagogiska rörelse för förnyelse. Den normkritiska pedagogiken uppfattar jag som 2000-talets pedagogiska rörelse för förnyelse.

Litteratur

Andersson, B.-E. (2001). Visionärerna. Jönköping: Brain Books AB.
Arnesen, A.-L., & Lundahl, L. (2006). Still Social and Democratic? Inclusive Education Policies in the Nordic Welfare States. Scandinavian Journal of Education and Research, 285-300.
(2005). Bästa Språket . Stockholm: Regeringen.
Branzi, A., Rinaldi, C., Vecchi, V., Petrillo, A., Bruner, J., Icaro, P., . . . Veca, A. (2009). Niños, espacios, relaciones: metaproyecto de ambiente para la infancia. Buenos Aires: Reggio Children.
Bromseth, J. (2010). Förändringsstrategier och problemförståelser: från utbildning om den Andra till queer pedagogik. i J. Bromseth, & F. (. Darj, Normkritisk Pedagogik. Makt, lärande och strategier för förändring (ss. 27-54). Uppsala: Centrum för genusvetenskap.
Hultman, K. (2011). Materialitet och subjektskapande. En H. Taguchi, L. Bodén, & K. Ohrlander, En Rosa Pedagogik – Jämställdhetspedagogiska utmaningar (págs. 160-170). Stockholm: Liber.
Johansson, T., Lindgren, S., & Hellman, A. (2013). Nya uppväxtvillkor – samhälle och individ i förändring. Stockholm: Liber.
Lykke, N. (Vol. 1 2003). Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genuforskningen. Kvinnovetenskaplig tidskrift, ss. 47-57.
se. (2018). Ensamkommande barn. https://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande-i-sverige/ensamkommande-barn/: Migrationsinfo.se. Forskning och statistik om integration och migration i Sverige .
Milles, K. (2008). Jämställt språk. En handbok i att skriva och tala jämställt. Falun: Institutet för språk och folkminnen (Språkrådet).
Raneke, A. (2013). Vart femte barn har utländsk bakgrund. https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Vart-femte-barn-har-utlandsk-bakgrund/#: Statistiska centralbyrån.
(2018). Läroplan för förskola. Stockholm: Norstedts Juridik kundservice.
Thornberg, R., & Elvstrand, H. (2012). Children’s experiences of democracy, participation and trust in school. International Journal of Educational Research, 44-54.
(2016). Uprooted. The Growing Crisis for Refugee and Migrant Children. New York: United Nations Children’s Fund (UNICEF).